Om man läst här sista tiden finns det kanske en viss risk att man har uppfattat mig som lite ledsen.
Ja, ibland är jag ganska ledsen. Men om man träffar mig på riktigt gör jag mitt bästa för att dölja det.
En del personer är så klarsynta (säger man så? äh va fan, det låter bra iaf) att dom ser igenom fasaden och ser hur det egentligen står till.
Det är lite skrämmande ibland. Jag tror ju liksom att jag är värsta bästa på att dölja hur jag känner.
Jag tror att jag besitter värsta pokerfacet. Jag tror själv att jag på det stora hela är ganska svår att läsa.

Nu får jag väl börja inse att så inte är fallet. Jag är som en öppen bok. Jag är bara för jävla envis för att erkänna att något är på tok. Och det kan ta tid (med vissa undantag) innan jag säger vad jag har på hjärtat.

Lyckas man bryta igenom den där muren (eller vad vi nu ska kalla den) på första eller andra försöket, då är man inge blyg (som dom skulle ha sagt i Ryssland).
Känn på den du!

Men ibland, för att lugna några själar, behöver jag inte alls prata - jag behöver bara få skratta.
Och det är ni flera stycken som låter mig göra.
Här vill jag särskilt peka ut dig, Fröken C. Du är min speciella skrattmaskin och hade jag inte haft dig senaste månaderna, ja då hade mina ögon antagligen flytit (flutit? flöte?) bort på en flod av saltvatten.
Nu har du varit borta en hel helg och jag vill ses igen. När har du tid med miiiiig?

Behold! My PokerFace!

Take a look at my pokerface, it's the only one I got.

Not much of a pokerface, I never seem to get a lot.

Idag blev det bestämt att jag skulle hoppa på bussen till Säffle vid kvart i tre. Som vanligt är jag bra på att gå till bussen i tid så jag behövde bara springa lite.
Väl framme i Säffle började jag bli liiiite trött eftersom jag inte sovit något sen jag vaknade senast (ha..ha..ha..).

Till att börja med var det en pappa som erbjöd sig att rycka bort mina piercingar, jag avböjde vänligt men bestämt.

Sen var vi ett gäng som kollade på "Seven Pounds" (är det verkligen rätt?). Jag var nog inte på rätt humör för en allvarlig film, var mest övertrött och förstörde nog stämningen lite med mina fnitterattacker (som tur var så var det inte bara jag som var fnittrig).
Sen blev det "One Tree Hill", yeey!
Och efter det "Patrik 1,5". Gillade den filmen, ganska mysig på nå sätt. Vid det laget hade jag intagit golvet där jag myst till det ordentligt med täcken och kudde och min halsduk, så det var inte jättelätt att hålla sig vaken. Kan vara så att jag slumrade till en minut eller två där vid eftertexterna.

Fick en mindre trevlig syn av en hund som var på besök. Tänk er bil på reparation (hunden) och en gubbe (jag) som ligger på rygg under bilen (hunden) och skruvar och grejar (jag varken skruvade eller grejade, jag blundade - hårt).
Sen bestämde hunden sig för att hoppa lite på min mage på väg bort från mitt ansikte. Pluttigull.
Det fanns en råtta där också som jag matade med chips. Vi är nu bästa vänner.
Vi hade även lite dragkamp med hö, jag lät självklart det lilla kräket vinna.
Jag förklarade för ägaren att man måste fjäska och vinna dess förtroende för att sen kunna plåga den. (Nej, helt allvarlig var jag inte.)

Har fått en massa (iaf fler än en) bilder så jag kanske får för mig att bjuda på någon vid tillfälle.

Möte på arbetsförmedlingen klockan två imorgon (idag), med mitt mumintroll till handläggare. Jag har inget emot folk som pratar finlands-svenska i vanliga fall. Men den här människan är ta mig tusan som ett mumintroll på speed.
Hon hoppar och studsar när hon pratar. Och det går i sjuhundratjugo och ingen annan får en syl i vädret (ungefär som när jag mal på här i min blogg, det finns ingen ände på orden) och hon mer eller mindre tuggar fradga.
Naaajs, vem vill byta med mig? Jag råder dig till att klä dig i regnkläder och ansiktsmask, eller iaf ta med dig ett paraply.

Tack för mig.

Jag tror jag har sovit bort halva den här helgen.
Sov ju hela fredagen och på kvällen/natten tog jag en sömntablett och sov ända till halv åtta igår (lördag) kväll, med avbrott då folk (mest pappa) ringde för att väcka mig. Men jag ville visst inte vakna, bara fortsatte sova som en gris.

Men sen var det slut på sömn.
Hade massa skoj sällskap på msn och via sms hela kvällen/natten så det gjorde inget att jag inte fick skaka nå rumpa själv.
Det känns bra att veta att det finns fina människor där ute. Såna som är snälla och bra.
Det ger liksom lite hopp för mänskligheten.
(Haha ibland låter jag bara för tragisk.)

En sms-konversation innehöll grekiska statyer. Jag tror vi kom in på dessa när jag sa något om att dom gamla grekerna inte tycker det är bra att dom röker.
Hon svarade då att dom gamla grekerna inte behöver lida av det.
Då skrev jag: "Men tänk om ni är ute och går nån dag och så bestämmer ni er för att röka.. Plötsligt prasslar det till i en buske och fram hoppar en sån där staty av nån gammal grek och börjar jaga er.. Det vore lite snopet :D"
(Den synen jag fick gjorde att jag skrattade högt. Och länge. Ibland tycker jag bara att jag är för rolig.)

Denna stackarn kan ju inte tro att jag är klok.. Ikväll föreslog jag för henne att flytta från Säffle (för där finns inte så många valmöjligheter vad gäller jobb) till Grums. "För i Grums kan du få viiiilket jobb du vill!" Sen frågade jag om jag inte skulle passa bra som folk-lockare till Grums kommun.
Till svar fick jag att hon tyckte jag skulle springa runt och dela ut såna reklamblad. Och så frågade hon om Grums har mer att erbjuda.
"Nää" svarade jag, "Grums har inte ett skit att erbjuda. Men jag var tvungen att se om du föll för min reklam."
Hon kunde tro det, det ser ju trots allt lite så där nästintill övergivet ut när man är här.
Jag erkände motvilligt att hon hade en poäng där. Sen, smart som jag är, kom jag på att jag kan rikta in mig mer på dom blinda kunderna. Och att dom helst skulle vara lite halvdöva med så dom inte hör hur det ekar när dom går för att det är så öde.
Hon sa att det då blir nån slags övergiven "zombie" stad med bara blinda och halvdöva till slut.
Jag insåg att hon hade rätt och sa att jag helt enkelt kanske ska lägga ner och låta Grums dö ut. (För Grums är väldigt beroende av min reklam och skulle inte klara sig utan den?)
Hon tyckte att det ju går det med. Så tas Grums till slut bort från kartan och kvar blir bara en liten by med en stor illaluktande fabrik.
Mitt svar blev: "Men hallå.. Varför pratar vi ens om Grums liksom?! :O Förlåt, jag är nog lite trött :)"
Nej intrycket av att jag är en konstig personlighet lär kvarstå. (Helt fel är det kanske inte?)

"Fy! Ni små människor ska inte röka."