Det blev en vaken natt igen. Det är lite tokigt.

Dom här sista dagarna har varit bra. Jag har varit ruskigt glad, och det är bra.
Tack!
Jag har varit lite ledsen. Men bara lite.

Ikväll/natt vet jag inte riktigt.
Jag blev förvånad över att det inte kändes lika mycket. Det är som att jag redan visste.
Eller ja, jag tror jag vet. Men men, det var väl meningen så från början antar jag.
Om jag nu inser detta ordentligt, så kanske jag kan lämna det bakom mig sen.

Sen blev jag förvånad över att det fortfarande känns lika mycket när det inte gör det.
Men det kan ju bero på att dom hära det:en haft helt olika betydelser i mitt liv.
Jag tror inte att just det här kommer att gå över. Inte än på bra länge iaf.
Det kommer aldrig någonsin bli som det var, det är jag övertygad om.
Därför kanske det är bättre att helt lämna det bakom sig och bara strunta i det.
Här kanske förlåta och glömma skulle passa bra in (om man får fixa och trixa lite med begreppen).

Jag är fortfarande otroligt sugen på att flytta någon annanstans, långt bort. (Det är såklart inget som kommer ske.)
Om jag fick ta med mig en vän, och det var möjligt rent praktiskt, hade jag flyttat på en gång. Jag hade inte tvekat.
Det är inte så att jag vill byta ut folket i mitt liv, absolut inte.
Men jag vill få bort vissa delar av mitt liv helt. Så att man inte ens kan ana en skugga av just dom bitarna.
Och jag vill träffa mer nya människor.

She knows it's too late as we're walking on by.