Jo för hemma hos mig är det som måndag idag.
Och det, mina vänner, är inte det minsta negativt för som vi alla vet vid det här laget så är måndag den dagen jag lever för!
Jag ska se på L Word om bara en liten stund. Wohoo!

Somnade relativt tidigt igår kväll, klockan var inte ens elva. Vaknade en sväng strax innan två men lyckades somna om. Vaknade vid halv tre igen och då var det kört. Lite irriterande var det. Mådde jättekonstigt, vet inte om det kanske beror på medicinen eller om det var något annat. Den ska inte ge några biverkningar egentligen. Får väl se om det blir likadant efter dagens lilla piller.
Roade mig med att uggla framför datorn hela långa natten och hela morgonen.
Var uppe en sväng vid halv elva och då var jag så yr att det fick bli sängen igen. Somnade någon gång efter tolv och sov från och till (blivit väckt av telefonen ett antal gånger) ända till halv åtta.
Så även om jag hade haft ork att göra något ikväll (det var tydligen något fredagsmys där några kompisar skulle närvara, och jag är ruskigt sugen på att skaka rumpa) så hade det blivit för sent.

Har fortfarande inte orkat mig ur sängen. Ligger och klurar på om jag ska ta en tur till kylskåpet innan jag börjar kolla på L Word, för när jag väl börjat lär jag väl fastna.

Något att äta kanske vore bra?

Ge mig.

Klockan hann bli närmare åtta innan jag somnade imorse.
Var helt väck när pappa ringde vid tio för att väcka mig. Han ringde och väckte mig ett par gånger men jag somnade om iaf.
Läkaren ringde (och väckte mig) vid kvart i elva. Jag var skapligt trött, men jag tror han sa att jag antagligen har haft låg ämnesomsättning ett tag eftersom det fanns antikroppar i mitt blod. Jag hade inte jättemycket brist på sköldkörtelhormonet, men ändå så att jag behöver medicin. Han pratade något om att äta medicin i flera år.
Hämtade ut medicinen i eftermiddags och ska tillbaka till vårdcentralen i maj för nya blodprov.
Hoppas innerligt att jag blir piggare och får mer energi snart.

När jag pratat klart med läkaren försökte jag få tag i min handläggare på arbetsförmedlingen, men hon är borta tills på måndag. Ska jag dit på möte då så jag kan lika gärna prata med henne när jag är där.
Självklart somnade jag om efter telefonsamtalen.
Pappa ringde för att väcka mig vid tio i fyra sista gången. Var tvungen att vakna då för att hinna till apoteket innan det stängde.

Pappa följde med mig till apoteket, det gick verkligen i snigelfart (inte pga pappa).
Sen gick vi till Ica och shoppade ingredienser till pizza som pappa fixade ihop åt oss. Det blev kvar så jag får mat imorgon med.
När vi var på Ica blev jag sådär yr och svimfärdig som jag var igår. Inte kul.
Vi mötte mamma i affären så vi fick åka bil till pappa. Det var bra, mina ben protesterar om jag är uppe för länge.
Benen skulle nog föredra att åka rullstol. Men om jag åkte rullstol skulle väl armarna protestera.
Så armarna skulle nog föredra att åka permobil. Men om jag åkte permobil skulle väl handen som var tvungen att styra protestera.
Så styr-handen skulle nog föredra att åka sån där rullstol som man kan styra genom ett sugrör.
Spikat och klart, en sån rullstol står numera överst på min önskelista!

Nu ligger jag här i sängen och ska dra igång en film och se om jag kan sova. Är värsta jättetrött.

I found your picture today.

Har telefontid med den där läkaren halv elva imorgon och så måste jag få tag i min handläggare på arbetsförmedlingen också. Så jag borde egentligen sova för längesen och ändå sitter jag här och ugglar. (Du hade rätt Fröken C..)

Tänkte att ni antagligen väldigt gärna vill veta vad jag drömde natten till måndag:

Jag var ute och åkte bil med två kompisar. Vi som inte körde satt bak.
Vi skulle åka nerför "Himlabacken" när bromsarna slutade fungera.
(I min dröm var det inga hus på andra sidan vägen när man kommit till slutet av backen, det var bara ett järnvägsspår, en del träd och sen en stor älv.)
Eftersom bromsarna ändå inte fungerade bestämde sig hon som körde för att göra oss sällskap i baksätet.
Vi satt där och diskuterade om vi skulle öppna en av dörrarna och ta av oss bältena innan vi hamnade i älven, eller vänta.
Jag tyckte det var bäst att öppna en dörr iaf lite.
Det var ganska spännande att åka utan att någon styrde, med tanke på träden som vi inte ville krocka med. Vi klarade oss trots allt ända ner i älven. Bilen sjönk helt på bara några ögonblick, jag fastnade lite i mitt bälte men kom allt loss i sista sekund.
Innan vi gick upp ur älven fiskade jag upp bilen och drog med den upp på land. Jag var värsta stark.
I bagageutrymmet hittade vi en drunknad Zlatan. För att ingen av oss skulle råka illa ut begravde vi honom någonstans och buttade tillbaka bilen i älven innan vi gick därifrån.
Efter några dagar när folk började undra vart den där Zlatan hade tagit vägen talade vi om att han var död, men eftersom ingen hade hört några nyheter eller läst något om det i tidningarna var det ingen som trodde oss.
Vi berättade att han hade drunknat och för att verkligen lyckas övertyga folket om att det var sant tog vi med oss poliser till älven där jag hoppade i och fiskade upp bilen ännu en gång. Vi öppnade bagageluckan och plockade ut lite grejer.
"Kolla här, här är Zlatans smink! Nu måste ni väl ändå tro oss?" sa jag med händerna fulla med rosa ögonskuggor.
I min dröm var Zlatan inte bara död, han var transa också.

Jag undrar om jag är en sån som drömmer sanndrömmar?

Fröken C stod utanför Ica och väntade på mig. Hon pratade med två kompisar. Den ena hade en kärra med ett barn i, så jag frågade om jag kunde få byta plats med barnet. Jag menade allvar, men dom bara skrattade lite åt mig.

På tal om skratt..
Jag sa till sjukgymnasten när jag var där att jag trodde att jag hade lite mer höft på ena sidan. (Jag kan bli lite lätt (läs: skapligt) sned ibland.)
Hon lyfte på tröjan och till svar fick jag först bara ett hånskratt. Så snäll är hon liksom. Och ja, jag hade mer höft på vänster sida. (Någon gång kanske jag kan sträcka mig så långt att jag tar en bild så ni får se hur vackert det ser ut.)

Jag och Fröken C knallade in för en obligatorisk shoppingrunda inför lite film-tittande.
Ingen av oss hade käkat något på hela dagen så vi kom fram till att det nog var bäst att införskaffa lite "frukost".
Blev panpizza och piroger. Shoppade även chips, dipp, dricka och lite choklad.
Jag mådde helknas, var helt färdig och trodde jag både skulle spy och svimma så jag fick roa mig med att sitta på huk mellan två vagnar med dricka innan vi kunde gå till kassan.

Väl hemma hos Fröken C käkade vi och började titta på "Step Up 2 The Street", grym film!
I väntan på "Grey's Anatomy" startade vi en till film som handlade om en tjej som jobbade som nanny (minns inte vad den heter, men jag har sett den innan). Var ganska så trött så jag somnade visst lite.
När jag vaknade talade Fröken C om att jag rynkar på näsan när jag sover.

Tänkte bara kika på Grey's till första reklamen och sen skynda hem och se resten hemma, men blev kvar och tittade på allt hos Fröken C. Sen började vi som vanligt att prata om allt mellan himmel och jord och så fanns det inte en tanke på att gå hem.
Kollade på roliga klipp på youtube och lyssnade på musik.
Fröken C bara äääälskar att skicka musik från datorn till min mobil.
"Vill du ge mig min mobil? Den gömmer sig." Sa jag till henne inför ett musik-skick.
Hon flyttade på en burk för att se telefonen.
"Jag åt upp all deodorant." (Vad jag egentligen skulle säga var att jag hade ätit upp dippen som var kvar i burken.)

Ikväll hade man lätt kunnat tro att jag lider av vilken sorts mentalt handikapp som helst. Inte mycket har blivit rätt när jag öppnat munnen.

Så tokigt.

Efter duschen och det där tog jag återigen plats i sängen i en timme.
Jag halvsov i en kvart innan pappa ringde vid två för att jag inte skulle missa tiden hos sjukgymnasten vid tre.
Fick åka med bror och det var inga fel, har frusit som en liten sparv idag. (Och sparvar fryser inge dåligt.)
Har varit allmänt trött, yr och illamående också. Inte coolt.

Lyckades lura mamma till att hämta mig efter sjukgymnasten. Hann fixa busskort för mars innan hemfärd.
Blev en smula irriterad/frustrerad på min (brors) kära mamma under den härliga (haha) resan.

Hon sa att det är min tur att städa badrummet nästa gång. Jag svarade något om lycka till att jag kommer orka det.
Hon sa att hon städade där igår så att jag har ju någon vecka på mig.
Jag förklarade att innan jag kommer få medicin så lär jag bara bli sämre och när jag väl fått medicin kan det i värsta fall ta några veckor innan jag blir pigg igen.
Hon svarade bara att det nog ordnar sig.
När jag bad henne släppa av mig vid Ica för att Fröken C väntade på mig där undrade hon vad vi skulle göra. Jag svarade att vi skulle titta på en film och då sa hon att hon hade tänkt föreslå att vi skulle gå till min lägenhet och greja lite.
Jag svarade att jag inte orkar det.
"Jamen nu är det ju bara fjorton dagar kvar ungefär." (Hon syftade på att hon slänger ut mig om två veckor.)
Jag svarade att jag inte kan greja något nu, att jag knappt ens orkar vara uppe. Att hon faktiskt får förstå att jag är sjuk.

Begriper verkligen inte hur hon tänker. (Iofs tänker hon väl inte alls för det mesta, men ändå.)
Om jag hade orkat göra något hade jag väl för tusan varit på KMTI och tränat och försökt hitta praktikplats någonstans och vad som helst. Då hade jag väl inte bara legat i min säng eller på någon soffa som något halvmosat roadkill?!
När hon är sjuk är det så himlans synd om henne och bla bla bla.. Men hon kan inte acceptera att någon annan inte mår bra och inte orkar, det passar inte in i hennes värld. (Tro mig, hon har en helt egen värld.)

Ibland vill jag bara bita huvudet av henne.

Igår (tisdag) var jag och Fröken C och käkade mat hos min pappa.
(Jag och min bror har delat på mamma och pappa, sådär som föräldrar kan dela på barn eller andra saker när dom går isär, jag tog pappa så bror fick mamma. Bra deal tycker jag.)
(Så det betyder att jag faktiskt inte alls bor hos min mamma.. Jag bor hos min brors mamma. Det är skillnad.)

Sen var jag hos Fröken C i ungefär hundra år, eller iaf till mitt i natten när bror kom hem från jobbet, vi kollade på tv och film och en massa youtube-klipp.
Hittade äntligen den där låten jag började leta efter i lördags när jag kom hem från krogen. Blev lite lurad åt helt fel håll när en person sa att låten hette "Misunderstood" och att det var Linkin Park som sjöng. Att det inte var Linkin Park hörde jag.
Jag och Fröken C letade och letade. Till slut gav vi upp och tog hjälp av folket på lunarstorm. Vi skrev på något klotterpank (tror jag): "Är det någon som vet vad det är för låt där dom sjunger något liknande 'because i'm misunderstood' och vem det är som sjunger?"
Jaa det enda som var rätt i den frågan var väl just ordet "misunderstood", men det var ändå en kille som frågade om vi inte menade "Laugh 'n' A Half" med D.A.D Vi letade upp den låten på youtube och gjorde vågen - det var rätt!
Hur den där killen lyckades förstå att det var den låten begriper inte jag, men himlans tur var det!
Kvällen och natten bjöd på en massa skratt, som vanligt.
Det är tur att hon finns, den där Fröken C!

När jag kom hem hamnade jag återigen vid datorn och där satt jag fast till det blivit morgon och jag begav mig mot duschen och sådär.
Blev ingen sömn alls. Knasigt faktiskt.

När webbsidan inte vill visas.

Det är svårt när det finns mycket att säga.

Att stå där och inte få fram ett ord.

Känslor som bara vill ut.

Men som stängs inne.

Att veta att det är ens eget fel.

Att ha något så fint så nära.

Men inte riktigt nå fram.

Inte våga.

Veta att det är för sent.

Och påminnas om det varje dag.

Nu har det visst gått några dagar sen jag skrev sist. Inte orkat med det här riktigt.

Numera spelar det ingen roll hur mycket jag sover, jag är ändå hur trött som helst.
Hoppas verkligen att läkaren får provsvaren snart så att jag kan få den där medicinen så att jag blir pigg igen.
Det är liksom inte hållbart att inte orka ur sängen på över 24 timmar.
Att bara ligga som en död sill och vara så slut i kroppen att man inte ens orkar lyfta en finger för att byta kanal på teven.

Jag som fick vara glad om jag fick sova fyra-fem timmar på en natt tidigare kan lätt sova i 12-14 timmar nu och bara vakna några gånger för att vända på mig eller svara i telefon för att tala om att jag sover och att vi får höras senare.

Ge mig energiiiii!